En hälsning från ordföranden
Välkommen till Stockholms Idrottshistoriska Förenings nya hemsida.
Vi startar nu vår nya hemsida
Den kommer att bli fylligare och bättre för varje dag. Här kan du bl.a. läsa om föreningens verksamhet. Vi hoppas att du som ännu inte är medlem ska gå med.
Varje år arrangerar vi aktiviteter som naturligtvis har historiska utgångspunkter. Vi gör det också för vi ska vara bättre skickade att ta itu med framtiden. Jan Lindroth, Sveriges förste professor i historia, särskilt idrottshistoria, och ordförande i Svenska idrottshistoriska föreningen under åren 1987 – 2014 har beskrivit det så här:
”Idrottshistorisk forskning kan inspirera inför framtiden. Något har historien att lära ut genom både positiva och avskräckande exempel. Den bidrar till stärkt identitet, inte bara vid jubileer. Den understryker att idrott inte är ett tillfälligt fenomen utan en kulturyttring i egen rätt med rötter i den mänskliga civilisationens tidigaste skeden. Redan de gamla grekerna…”
Vi kan lära mycket av idrottshistorien. Kanske för att upprepa framgångarna. Eller för att undvika de misstag som företrädarna gjorde.
Idén att starta en idrottshistorisk förening i Stockholmsregionen föddes inom Stockholms Idrottsförbund (nuvarande RF/SISU Stockholm) inför förbundets 100-årsjubileum 1998.
Stockholms Idrottshistoriska Förening (SIHF) bildades vid ett möte på Stockholms Stadion den 21 juni 1998, samma dag som Stockholms Idrottsförbund firade sin 100:e födelsedag.
Björn Persson blev föreningens förste ordförande och är nu föreningens hedersordförande.
Föreningens stadgar berättar om föreningens ändamål:
”Stockholms Idrottshistoriska Förening har till ändamål och uppgift att dokumentera, främja och samordna stockholmsidrottens historia”.
Det är vår ambition att våra möten både ska vara lärorika och roliga. Vid ett möte på den underbara arenan Stockholms stadion, som vi har ofta, får vi inblickar i ”solskensolympiaden”, OS i Stockholm 1912. Varför fick vi spelen? Hur organiserade vi dem? Vilken betydelse hade de för Sverige och för den svenska idrottsrörelsen? Och kan vi lära oss något inför framtida ansökningar om OS till Sverige?
Men vid sidan av allvaret finns också de riktigt roliga historierna, skrönorna om t.ex. japanen som försvann från maratonloppet 1912.
Shiso Kanaguri var trött efter vändningen ute i Rotebro och lät sig bjudas på saft och bullar i familjen Petrés trädgård vid nuvarande Sollentuna centrum. Sedan satte familjen honom på ett tåg till Stockholm. Han fortsatte sedan till Japan utan att avanmäla sig. Många oroade sig och fruktade att han hade begått harakiri. Men sedan kom sanningen fram.
Han deltog också i OS 1920 och 1924 och är i Japan känd som den ”japanska maratonlöpningens fader.”
1967 blev han inbjuden till Stockholm. Iklädd hatt och rock fick han springa in på Stadion. Tiden "54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder" utbasunerades av legendariske speakern Sven Jerring. Loppet kallas nu ”Världens längsta maratonlopp?".
Eller om det svenska dragkampslaget som drog upp åtta bobbies från London ur leran på Stockholms stadion och vann guld. Det var en märklig historia, eftersom de brittiska poliserna var massiva och, enligt en beskrivning, såg ut som åtta vandrande kolonistugor med den engelska flaggan i naturlig storlek på bröstet.
Eller om storfavoriten i maraton, svensken Sigge Jacobsson som hade köpt nya skor, fick skoskav och linkade blödande in som sjätte man. Det blev inget guld. I stället blev han hånad av Emil Norlander i en kuplett i Mosebackes nyårsrevy åren efter.
Under de två senaste åren har pandemin gjort det omöjligt att träffas tillsammans. Digitala möten har ersatt traditionella medlemsträffar.
Från och med nu kommer verksamheten att bli mer intensiv. Här hittar du vår planering för den närmaste tiden.
Det blir en blandning av digitala möten, som många har uppskattat, och träffar, där vi får möjlighet att återigen tala direkt med varandra och glädjas i goda vänners lag.
Välkommen till hemsidan! Och välkommen som medlem!
Lars Liljegren
Ordförande